Etikettarkiv: Tro

Så här på långfredagen…

Så här på långfredagen måste jag berätta en historia, en alldeles sann historia som jag upplevde själv under den här veckan.

I tisdags var jag och åt lunch med en ny bekantskap, Gert heter han. Och ni som känner mig vet ju att jag gillar det här med dom personliga mötena gärna i kombination med en lunch. Sagt och gjort, vi skulle träffas i Kungshallen för att äta på Ikki Sushi. Men det var stängt för ombyggnad så vi gick till en annan restaurang.

Väl där började vi prata om allt möjligt, fann bl.a. ut att vi var årsbarn men att våra vägar i livet varit något annorlunda, vilket är en stimulerande faktor för konversationen. Och vi pratade vidare och så småningom ledde vårt samtal in på livet och döden. Och där konstaterade vi att vi båda hade läst boken lycka av HH Dalai Lama, och den hade och fortfarande har betydelse för oss. Själv har jag faktiskt totalt slitit ut ett exemplar av den boken, som var min reskamrat det första året när jag flyttat upp till Stockholm.

Gert berättade sedan att han hade fått tipset att skaffa en bok som hette ”Den tibetanska Livs- och Dödsboken av Sogyal Rinpoche. (Gerts kollega är för övrigt av kinesiskt ursprung) Och  då sa jag att den ska jag absolut lägga på minnet och se om jag kan läsa.

Väl tillbaka i Märsta kommer jag in i Biblioteket och tar tag i en bok för att sätta upp i bokhyllorna…. Det är den Tibetanska Livs och Dödsboken…. ni förstår vilken känsla det var, och för mig ett tecken från min pappa prästen att den här Anders ska du läsa. Och att det dessutom skulle vara den boken är ytterligare märkligt då den vanligtvis numera är i vårt närmagasin med böcker som inte lånas ut så ofta. Kanske någon statistiker kan räkna ut hur stor chans det var att detta skulle ske?

Tibetanska bokenSå nu sitter jag här, på långfredagen. En av årets längsta dagar som jag tyckte när jag växte upp för man fick inte göra något, och det var bara tråkiga program på TVn… och läser en alldeles fantastisk bok, som jag redan nu efter att ha läst +90 sidor av dryga 400 sidor bara kan rekommendera andra att läsa.

ISBN numret är 91-7344-939-3 om någon annan skulle känna sig hugad att läsa den.

Så Glad Påsk på er, ”Eat love and pray”

och lev livet nu!

 

Söndagsfilosofen del 55 – Tankar om religion, tro och känslor

Det slår mig mer och mer ofta nu hur envist min tro pockar på mig och mitt känsloliv. Religionen har alltid varit viktig för mig, ingen tvekan om det men kanske inte alltid varit uppenbar för andra. Och som jag har berättat för många har hela trosfrågan varit skuldbelagd hos mig, så icke längre! I mina relationer med mina Muslimska vänner har min egen tro vuxit sig starkare än någonsin förr. Och vem kunde tro att ens kristna tro skulle få en boost av att umgås med Muslimer? Men faktum är, att den höga etik och moral som jag upplever hos mina Muslimska vänner är av betydligt högre kvalitet än hos många av mina sk kristna vänner.

Men däremot kan jag inte se mig själv som Muslim, det kristna arvet från mina föräldrar är alltför starkt för det. Däremot ‘flörtar’ jag ganska mycket med Buddismen vilkas helhets/holistiska tänk tilltalar mig mycket. Och jag ser ingen motsättning i det heller, tron jag har i mina vener är så oerhört stark och tydlig att den kan försätta berg. Och att erkänna att man ibland vacklar i sin tro är heller inget fel, det är bara ett tecken på styrkan i det man tror på.

Dessa dagar saknar jag oerhört möjligheten att diskutera dessa frågor med min älskade Pappa, men jag har långa diskussioner i mitt inre med honom, Jesus och Gud. Där jag ser dom sitta tillsammans brytandes bröd och drickandes vin (ja Pappa dricker nog vatten tror jag, nykterist som han var! ;))

Samtidigt gör det mer och mer ont i mig när jag lyssnar på musik, musik som varit min älskarinna under så många år, till glädje, oro och näring för själen. Den saknaden och den sorgen är det som tynger mitt sinne mer än något annat just nu. Och jag tror att när jag hittar tillbaka till den delen av mig kommer jag återigen vara en hel människa, en hel Anders igen.

Religion och mitt förhållande till MIN tro

Som jag tidigare nämnt här i bloggen så är jag prästbarn, något jag är oerhört stolt över och som har haft, och fortfarande har en stor påverkan på mitt liv. Min pappa och hans fantastiska arbete som Präst, men kanske i ännu högre grad som humanist och medmänniska, för att inte tala om hans supersociala begåvning som jag är säker att jag har ärvt från honom är något som jag håller högt och bär med mig genom livet. På hans nattduksbord låg två böcker vid hans bortgång, den ena var Svenska kyrkans bönbok, den andra var en bok Pappa fått av mig och det var Lycka av Hans Helighet Dalai Lama. Den senare har betytt mycket för mig genom åren, och jag hade den med mig i min väska när jag började arbeta I Stockholm.Om ni inte har läst den så tycker jag absolut att ni ska göra det!

Men, det har inte alltid varit självklart för mig att säga mig vara troende, ni anar inte hur många gånger jag har försökt att hålla mig borta från tron, som dom som anser sig vara för mer i kristna sammanhang brukar säga: ‘på avvägar’. Men som min pappa sa, utan tvivel ingen sann tro. Och det har gått fram och tillbaka under alla år, och jag lär nog fortsätta att ha mina tvivel livet ut. Men det som aldrig försvinner är min ‘barnatro’ den som jag mer eller mindre fått via modersmjölken, som alltid kommer att finnas där då den är djupt rotade i mig.

Jag ser mig själv som ‘troende’ och som ‘kristen’ men det är bara yttre benämningar på något djupare som finns inom oss. För mig handlar min tro lika mycket om en andlighet som en oerhörd tro på livet och på mänskligheten. Jag umgås hellre med människor från andra trosriktningar än min egen, då jag har upplevt så mycket falskhet från mina med kristna. Och tyvärr är jag nog inte ensam om den upplevelsen. utan att man genom sitt avvisande beteende låser många ute. Man ‘sidokvalificerar’ hellre än tillåter det unika, och för mig är det något alldeles oerhört fel att bete sig på det sättet. Jag konstaterar bara att man inte har förstått essensen i den Kristna tron.

Allt det här gör att jag inte har hittat något ‘hem’ någonstans i någon församling eller kyrka, men jag njuter när jag besöker en gudstjänst och hoppas en dag hitta ett ‘hem’ någonstans.

Hela det här inlägget utlöstes av den här underbara sången som påverkade mig djupt i hjärtat, ja så till den grad att tårarna rinner på mina kinder, inte av sorg utan av en enorm glädje över livet och kärleken till detsamma! Och jag är definitivt inte lätt påverkad av Kristna sånger från vår tid, jag är nog lite traditionell där. Lyssna på den och låt er beröras!

Långfredagsminnen

När jag växte upp var det absolut förbjudet att överhuvudtaget göra något som kunde tolkas som trevligt. På radion spelades bara tung musik och på Tvn var det bara såna program som inte gav mycket glädje. Och det var ju så att kyrkans inflytande över denna helgdag var stark ända fram i mitten av 80-talet (Hm, lite osäker men nånstans där var det iaf). Jag minns att jag tyckte det var jobbigt att man inte fick vara med sina kompisar, men det vara bara att falla in i ledet.

Förändringen påbörjades nog med ett TV program, Här är det liv med programledaren Lasse Holmqvist som sände ett av sina program just på Långfredagen. Efter det så började en lättnad uppträda i samhället. Idag är Långfredagen som vilken fredag som helst, och det tror jag Jesus är okay med också.

Mitt eget starkaste minne från en Långfredag är när jag medverkar på en Gudstjänst i Missionskyrkan i Klintehamn, jag och min altfiol som ackompanjerar psalmerna, med två mellanspel där jag spelar dels Händel och dels Anders Sporring(!). Det blev både vackert och intensivt, på det sätt som jag ser mina långfredags gudstjänster borde vara.

Nu är jag inte längre en aktiv kristen, men jag är en troende kristen, kommer alltid att vara då det kom sas med modersmjölken. Men jag har ännu inte hittat något hemvist i någon församling, har inte känt mig hemma i någon som jag har besökt det senaste året. Dessutom tycker jag inte att det är så viktigt att tillhöra någon speciell ‘ism’, utan det är vad du har i ditt hjärta som betyder något!