Etikettarkiv: Pappa

Minnen av min Pappa – Söndagsfilosofen

Ni vet hur vissa saker triggar minnen, kanske är det en sång eller ett konstverk. En doft eller en subtil känsla? Ni vet också hur sådant kan göra dig både glad, lycklig och ibland sorgsen?
I veckan var jag med om det där omvälvande där mina känslor mer eller mindre kantrade av minnet av min Pappa. Det var så här att jag började titta på serien Downton Abbey, en serie som legat på listan över serier att se men det hade liksom aldrig varit rätt tid. Nåväl, sagt och gjort….. jag tog mig an denna angenäma serie och blev smått förälskad i den, är nämligen svag för dramer i Engelsk miljö och gärna med en historisk bakgrund, äkta eller påhittad. Då, mitt i det fjärde avsnittet i den tredje säsongen (har egentligen inget med sken att göra) så började jag okontrollerat att gråta. Och jag kunde inte för mitt liv förstå varför först, men när jag började lugna ner mig slog det mig att min Pappa Lasse skulle ha älskat den serien så mycket. Jag är ju min fars son, på så många sätt, inte bara till utseende utan även själsligen börjar bli så lik Pappa. Och det är något jag är oerhört glad för, eftersom min Pappa var en av mina viktigaste mentorer. Inte bara för att han var min Pappa, utan för att han var en stor humanist och så otroligt socialt begåvad.
Så Pappa Lasse, jag tänker, saknar och älskar dig oerhört mycket.

Diamantbröllop

Idag skulle min Mamma Gunnel och Pappa Lasses 60 åriga bröllopsdag varit, det vill säga om dom levat skulle dom firat Diamantbröllop. Och på ett sätt är jag glad att Mamma fick sluta sin tid här på jorden innan den här dagen kom, jag kan när jag tänker på Mamma riktigt känna hur hon skulle ha gruvat sig för den här dagen. Nu är hon med Pappa och allt är bra så nu finns det inga bekymmer för dom mer. Mamma och Pappa vigdes i Stöde kyrka av Min Morfarsbror Georg Granberg som var präst i Funäsdalen.

För 10 år sen träffades vi alla i Hedesunda för att fira deras Guldbröllop och då tog jag ett antal foton, men dessa har blivit obsoleta då de cd skivor dom fanns på har alla blivit förstörda. Det här hände innan jag upptäckt Flickr så tyvärr är alla min bilder från 1996 till 2002 helt borta, men här är deras bröllopsfoto från 1951. Visst var dom vackra mina föräldrar?

Ma&Pa 1951 bröllopsfoto

Lördag – Min Mamma begravs idag

Bestämde mig för att skriva lite kvällen innan min Mamma begravs, då det är så många tankar som snurrar i huvudet en sån här kväll. Har just avslutat ett längre telefonsamtal med min lillasyster där vi pratade minnen från uppväxten, inte bara om Mamma utan även om vår Pappa Lasse. Jag tror att vi yngre syskon har mer gemensamma minnen än vi har med våra äldre syskon.

Jag försöker samla mig, men tankarna irrar liksom mållöst och utan struktur och det känns lite skrämmande det med. Jag som är en strukturerad och konkret men också passionerad och känslig person vill gärna ha struktur men just nu känns det inte så……

Känslorna går i vågor, upp och ner och jag kan inte styra dom… och det är nog inte meningen i nuläget heller utan jag följer bara med. Känns som det är en god väg att ta som det är nu.

Efter i morgon får vi alla frid tror jag, det lugnar ner sig på vägen. Vi får ta steg för steg mot ett läkande, ett helande där ron infinner sig och minnen är de vackra och glada!

Mamma, Pappa och jag när Pappa avtackades och gick i pension

Nu, i den här stunden ber jag för en lugn, värdig och fin avresa för min Mamma. Och jag ser framför mig hur Mamma Gunnel och Pappa Lasse tittar ner på oss deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn, och jag kan höra Pappa säga: Tänk att vi som var så ensamma Gunnel har så många ätteläggar!

Kära Mamma – Du saknas oss

P5050018Min älskade Mamma Gunnel,i torsdags kväll fick du äntligen avsluta din svåra kamp och gå hem till Lasse (Pappa) som du saknat och längtat så efter. För oss dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn ekar tystnaden och du saknas oss. För mig kommer det att bli oerhört tomt då vi kommit varandra mycket nära under dina sista år. Jag kommer att sakna våra dagliga samtal där vi ofta diskuterade dagsaktuella saker och avslutade med att: ”ja, och det kan vi ju inte göra något åt även om vi skulle försöka” om olika orättvisor och andra otrevligheter.

Många var våra samtal när jag var hos dig och vi hade många fina stunder när vi satt där i köket hos dig i Hedesunda. Du fascinerades över mina kontakter på Internet och kunde sitta långa stunder när jag hängde på Twitter. Och jag kommer aldrig att glömma när du frågade (och pekade på) nån avatar på Twitter: ”Har du träffat den där killen?” Jag svarade: ”Ja, det har jag” och sen kom följdfrågan: ”Är han trevlig?” Jo, svarade jag och du satt tyst en stund, som i förundran över att man kunde lära känna människor på det sättet.

Vi hade det inte alltid lätt i vår relation, du och jag Mamma men vi redde ut allt som låg som ett grått brus under förra året. Det var inte lätt men vi kom igenom det och fick en fördjupade relation efter det. Tänker på när jag var hos dig i julas och jag satt där i ditt sovrum och höll dig i handen och vi bara var tillsammans.

Du saknas oss älskade Mamma, oerhört….. men jag vet att du har det bra där du är nu, med din älskade Lasse. Jag skickar en bunt med varma leenden, kramar och massor med kärlek till er båda och tacksamhet för att ni är mina föräldrar!

Mamma Gunnel 1927-01-22 – 2011-03-03


Söndagsfilosofen del 42 – Från mörker till ljus

Från mörker till ljus

Så heter en av mina föreläsningar som handlar om min resa i Sociala medier och vad det betytt för min utveckling, men också om hopp när livet ser som mörkast ut. Och det är något jag gärna delar med mig av, och att ge något tillbaka är bara underbart. För även om jag vet att alla inte kan göra vad jag gjort, så kan man ändå få inspiration att ta tag i och kanske göra nåt annat av sitt liv. Eller förändra det som blivit fel på ett eller annat sätt. Rädslan att ta tag i det som trots hur ont det gör är i många fall mindre än rädslan att möta det som är okänt och kan leda till ett bättre och friskare liv.

Nyfikenheten och förundran

Nyfikenheten är en del hos mig som från tidig ålder uppmuntrades av mina föräldrar, eller ja i alla fall av min Pappa. (Mamma var alltid en aning mer försiktig…..) Och det är den som hjälpt mig så många gånger både i mitt yrkesliv och i allt annat som jag upplett hitintills. Nyfikenheten ledde mig till musiken som under så många år gav mig både glädje och spänning, den ledde mig till elektroniken som blev min specialitet under min yrkesår på Gotland. Och den gav mig intresset för Internet och så för snart 3 år sen Social medier. Genom Internet har jag dessutom träffat 3 av mina kärlekar och även om dom inte är i mitt liv som just det längre har det berikat mig som människa. Genom att lära känna andra kulturer och länder har jag en öppenhet till andras bakgrund och traditioner.

Jag kommer aldrig att sluta att förundras och ha min nyfikenhet till skeenden och till livet, jag ser det som en öppen bok som ännu inte är skriven, där vi är med och skriver en del i nästa kapitel var dag, timme, minut och sekund. Vi kan inte alltid påverka hur det avslutas men vi kan alltid påverka riktningen historien vidareutvecklas. Och nånstans tror jag vi alla är glada att vi inte kan bläddra till den sista sidan och kika på hur historien slutar.

PS

I dag är det den 101010, känns inte det magiskt så säg? Vi har ytterligare ett sånt datum i år, den 101101 Undrar vad det betyder? Finns det någon signifikans?? Kanske inte, men lite coolt är det allt!

Enhanced by Zemanta