Etikettarkiv: Minnen

Minnen av min Pappa – Söndagsfilosofen

Ni vet hur vissa saker triggar minnen, kanske är det en sång eller ett konstverk. En doft eller en subtil känsla? Ni vet också hur sådant kan göra dig både glad, lycklig och ibland sorgsen?
I veckan var jag med om det där omvälvande där mina känslor mer eller mindre kantrade av minnet av min Pappa. Det var så här att jag började titta på serien Downton Abbey, en serie som legat på listan över serier att se men det hade liksom aldrig varit rätt tid. Nåväl, sagt och gjort….. jag tog mig an denna angenäma serie och blev smått förälskad i den, är nämligen svag för dramer i Engelsk miljö och gärna med en historisk bakgrund, äkta eller påhittad. Då, mitt i det fjärde avsnittet i den tredje säsongen (har egentligen inget med sken att göra) så började jag okontrollerat att gråta. Och jag kunde inte för mitt liv förstå varför först, men när jag började lugna ner mig slog det mig att min Pappa Lasse skulle ha älskat den serien så mycket. Jag är ju min fars son, på så många sätt, inte bara till utseende utan även själsligen börjar bli så lik Pappa. Och det är något jag är oerhört glad för, eftersom min Pappa var en av mina viktigaste mentorer. Inte bara för att han var min Pappa, utan för att han var en stor humanist och så otroligt socialt begåvad.
Så Pappa Lasse, jag tänker, saknar och älskar dig oerhört mycket.

Söndagsfilosofen del 91 – Fångar tankar i min spegel

Fångar tankar i min spegel

Leker lite med tankar just nu, och minnen som flödar likt en ändlös flod genom mitt huvud. Står där i badrummet vid min spegel och ser min egen spegelbild, och den är helt riktig, med sanningen överensstämmande. Undrar varför ingen annan kan se det? Den där kunskapstörstande tonåringen, som är helt galen i all information han kan komma över. En kunskapstörst av sällan skådat slag, där böckerna, programmen på TV, musiken och dess partitur läses, ja till och med slukas med en alltmer glupande aptit. Varför ser ni inte den bilden som jag ser?

Kanske är det för att ni står på den andra sidan spegeln, där bilden av mig blir upplöst och sätts ihop till något helt obegripligt, en grå trött massa, av typen människa men åldrande, olärbar och borde kanske inte ens få en chans till i livet. På den sidan syns bara skavankerna, felen och inget av den där tonåringen som inte kan sluta att förundra sig över Världen och dess mysterier.

Så… på min sida står jag och fångar tankar i min spegel, där dom studsar tillbaka till mig för att utvecklas vidare. För att formas likt lera till särskilda kärl där dom kan planteras och gro i för andra att ta vidare när tiden är mogen. Och i spegeln, där jag ser den finnige och gänglige ynglingen som ler och tänker, tänker och ler: Framtiden är min, inget ska få hindra mig…. någonsin.

Så ställ er vid ER spegel, titta på spegelbilden. Titta ordentligt, för den synen kanske du aldrig ser igen, den är flyktig och i nuet. Ta vara på den, och ställ dig aldrig på den andra sidan, med dom andra och titta ner på dig själv. För, just du är oändlig, värdefull och speciell med just DINA specifika kunskaper och kan man inte se dom så…. se dom själv, lyft dig genom att tala om för din inre finniga tonåring att din tunna kommer aldrig att fyllas med kunskap, för så länge du lär, så länge lever du också!

 

 

 

A walk down memorylane

Ibland är det bara så skönt att lyssna på gamla godingar som tex. Gamla David Bowie som för övrigt var en av mina stora idoler när jag växte upp, och förståss oförglömliga Deep Purple. Men som den diversifierade personlighet jag är hade jag inte enbart dessa husgudar vad gäller musiken, nej här var det bredden som gällde tidigt. Andra husgudar var Pers-Hans, Röjås Jonas och Skäggmanslaget, och det mest fantastisk är att jag fick möjlighet att spela med några av dessa giganter inom Svensk Folkmusik också.
Min Pappa tyckte ändå att min smak var lite enkelspårig och tog (tror jag) 1976 med mig på ett framförande av J.S.Bach Johannespassion i Örnsköldsviks Kyrka, och det satte djupa spår i mig. Efter den konserten visste jag vad jag ville bli: Kompositör.
Och det är jag i själ och hjärta idag, även om jag inte försörjer mig på det men jag njuter av att vara kreativ och det är något som jag alltid kommer att vara, inget kan slå ner mig där hur mycket man än stampar på mig!!
Till dags dato har jag komponerat en full längds symfoni, 4 stråkkvartetter, verk för Viola, Piano, Gitarr, Orgel, Körverk och en del jazz verk. Och mycket mycket mera. Jag har ideér för mycket mera musik och jag hoppas få se mycket mera musik bli färdig genom livet.