Kategoriarkiv: Söndagsfilosofen

Minnen av min Pappa – Söndagsfilosofen

Ni vet hur vissa saker triggar minnen, kanske är det en sång eller ett konstverk. En doft eller en subtil känsla? Ni vet också hur sådant kan göra dig både glad, lycklig och ibland sorgsen?
I veckan var jag med om det där omvälvande där mina känslor mer eller mindre kantrade av minnet av min Pappa. Det var så här att jag började titta på serien Downton Abbey, en serie som legat på listan över serier att se men det hade liksom aldrig varit rätt tid. Nåväl, sagt och gjort….. jag tog mig an denna angenäma serie och blev smått förälskad i den, är nämligen svag för dramer i Engelsk miljö och gärna med en historisk bakgrund, äkta eller påhittad. Då, mitt i det fjärde avsnittet i den tredje säsongen (har egentligen inget med sken att göra) så började jag okontrollerat att gråta. Och jag kunde inte för mitt liv förstå varför först, men när jag började lugna ner mig slog det mig att min Pappa Lasse skulle ha älskat den serien så mycket. Jag är ju min fars son, på så många sätt, inte bara till utseende utan även själsligen börjar bli så lik Pappa. Och det är något jag är oerhört glad för, eftersom min Pappa var en av mina viktigaste mentorer. Inte bara för att han var min Pappa, utan för att han var en stor humanist och så otroligt socialt begåvad.
Så Pappa Lasse, jag tänker, saknar och älskar dig oerhört mycket.

Lämna de saker du inte behöver – #blogg100 #Söndagsfilosofen

Vi samlar på oss alla möjliga och omöjliga saker. Till slut blir dom sakerna till ett berg som tynger ned oss och till och med gör oss sjuka. Kanske är lösningen att byta livstil och göra allt mindre och enklare. Ta tex Mike Basich som levde den Amerikanska drömmen med ett gigantiskt hus, men kunde inte finna ron i det, så vad gör han? Han bygger ett fantastiskt ‘little house’ mitt ute i ingenstrans. Ett bra exempel på att bryta mönstret och göra om, göra rätt. Fler såna exempel tycker jag vi behöver.

Och då formulerar jag mig så här:

Loose that extra bagage #quoteoftheday #quote #365daysofinspiration #065 #inspiration #myown #anderssporring

Ett foto publicerat av Anders Sporring (@anderssporring)

blogg 100 …. igen – Söndagsfilosofen

Hejsan alla därute. Det är dags igen säger dom, och ska jag ge det ett tredje (Fjärde, minns inte riktigt…) försök då. Blogg100 är det då alltså. Jag har ju redan mitt projekt med ’Tankespån’ som jag lägger upp på Instagram. Så det kommer att vara min grej denna gång, med avbrott för Söndagsfilosofer eller någon-annan-veckodags-filosofer beroende på humör. Så följ mig på min vandring i Blogg100’s vida Värld.

Det är ju också 30 år sen Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm, och Sverige som nation blev av med sin våldsoskuld på riktigt. För likt mordet på JFK så vet säkerligen de flesta vuxna, som minns när det hände, vad, och var man var när man fick reda på det. Den magnituden som Palmemordet skapade, och i sin tur sen mordet på Anna Lind skakade om Sverige på många plan. Och kanske var det här som Socialdemokratin började sin kräftgång som sedan dess fortsatt. Anna Lind var nog för många den naturliga arvtagaren till ’Palmeismen’ fast med en mer modern tvist. 

Jo, jag skulle komma till var jag var på morgonen när jag fick veta via extranyheter på TV. Jag pluggade då musikvetenskap i Uppsala, min dåvarande Fästmö skulle åka till London samma dag för att göra praktik hos Svenska Kyrkan där. Och jag måste säga att den där klumpen i magen och bröstet jag hade då var rätt rejäl. Jag var ju aldrig Socialdemokrat (Hade en period som Vänsterpartist) utan var mer en Centermänniska på den tiden men ändå så förstod jag hur illa det var för vårt land med det här traumat.

30 år har gått, men brottsutredningen är inte avslutad. Det tycker jag idag är den största tragiken, för i och med detta kan vare sig Familjen Palme eller Svenska folket lägga traumat bakom sig. 

RIP Olof Palme

Mitt hjärta gick sönder – Söndagsfilosofen

Nallen
Idag är det alla hjärtans dag, Ja men det vet väl alla säger du men jag säger det ändå: Alla Hjärtans Dag. Vad betyder det för dig egentligen? För mig betyder det att jag har(mycket hårdhänt) fått veta vad mitt hjärta är för något. Och hur inte det kan göra i det på många olika sätt, dels att få en hjärtinfarkt var en mycket plågsam upplevelse, inget som jag ens önska mina värsta ovänner. Men samtidigt var det ett oerhört smärtsamt uppvaknande, hur bräckligt livet egentligen är och hur begränsad vår tid här på Jorden är.

Även om jag inte var predestinerad att få hjärtinfarkt så kan jag heller inte säga att jag har skött min kropp på det sätt jag borde ha. Rökte och snusade under många år. Var en period storrökare också. Motionerade aldrig (ordet fanns egentligen inte i mitt vokabulär förrän för 4 år sedan). Var överviktig men aldrig på en extrem nivå.

Mitt andra uppvaknande var när den personen jag hade valt att leva med visade sig vara en helt annan person, och hon gjorde allt för att jag skulle må så dåligt som möjligt. Vilket ledde till att mitt hjärta gick i tusen bitar (ja, man kan ju faktiskt dö av brustet hjärta, hade tur som inte gjorde det enligt överläkaren på Hjärtkliniken på Danderyd) och det är där jag är idag. Hur vidrigt en annan person kan utnyttja en för sina egna syften och sen, även när det är slut fortsätta att attackera och göra så att hjärtat inte får återhämta sig.

Båda dom här uppvaknande ägde rum med bara två år mellan dom och det är kanske ändå svårare att hitta tillbaka till det som är ’jag’ igen då. Jag jobbar fortfarande efter drygt ett år med att läka sorgen och smärtan i mitt hjärta. Jag återvänder till Sinnesrobönen och hittar viss tröst där och i min tro:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

(Idag är det 12 år sedan min Pappa begravdes)