Kategoriarkiv: mentorer

Minnen av min Pappa – Söndagsfilosofen

Ni vet hur vissa saker triggar minnen, kanske är det en sång eller ett konstverk. En doft eller en subtil känsla? Ni vet också hur sådant kan göra dig både glad, lycklig och ibland sorgsen?
I veckan var jag med om det där omvälvande där mina känslor mer eller mindre kantrade av minnet av min Pappa. Det var så här att jag började titta på serien Downton Abbey, en serie som legat på listan över serier att se men det hade liksom aldrig varit rätt tid. Nåväl, sagt och gjort….. jag tog mig an denna angenäma serie och blev smått förälskad i den, är nämligen svag för dramer i Engelsk miljö och gärna med en historisk bakgrund, äkta eller påhittad. Då, mitt i det fjärde avsnittet i den tredje säsongen (har egentligen inget med sken att göra) så började jag okontrollerat att gråta. Och jag kunde inte för mitt liv förstå varför först, men när jag började lugna ner mig slog det mig att min Pappa Lasse skulle ha älskat den serien så mycket. Jag är ju min fars son, på så många sätt, inte bara till utseende utan även själsligen börjar bli så lik Pappa. Och det är något jag är oerhört glad för, eftersom min Pappa var en av mina viktigaste mentorer. Inte bara för att han var min Pappa, utan för att han var en stor humanist och så otroligt socialt begåvad.
Så Pappa Lasse, jag tänker, saknar och älskar dig oerhört mycket.

Så här på långfredagen…

Så här på långfredagen måste jag berätta en historia, en alldeles sann historia som jag upplevde själv under den här veckan.

I tisdags var jag och åt lunch med en ny bekantskap, Gert heter han. Och ni som känner mig vet ju att jag gillar det här med dom personliga mötena gärna i kombination med en lunch. Sagt och gjort, vi skulle träffas i Kungshallen för att äta på Ikki Sushi. Men det var stängt för ombyggnad så vi gick till en annan restaurang.

Väl där började vi prata om allt möjligt, fann bl.a. ut att vi var årsbarn men att våra vägar i livet varit något annorlunda, vilket är en stimulerande faktor för konversationen. Och vi pratade vidare och så småningom ledde vårt samtal in på livet och döden. Och där konstaterade vi att vi båda hade läst boken lycka av HH Dalai Lama, och den hade och fortfarande har betydelse för oss. Själv har jag faktiskt totalt slitit ut ett exemplar av den boken, som var min reskamrat det första året när jag flyttat upp till Stockholm.

Gert berättade sedan att han hade fått tipset att skaffa en bok som hette ”Den tibetanska Livs- och Dödsboken av Sogyal Rinpoche. (Gerts kollega är för övrigt av kinesiskt ursprung) Och  då sa jag att den ska jag absolut lägga på minnet och se om jag kan läsa.

Väl tillbaka i Märsta kommer jag in i Biblioteket och tar tag i en bok för att sätta upp i bokhyllorna…. Det är den Tibetanska Livs och Dödsboken…. ni förstår vilken känsla det var, och för mig ett tecken från min pappa prästen att den här Anders ska du läsa. Och att det dessutom skulle vara den boken är ytterligare märkligt då den vanligtvis numera är i vårt närmagasin med böcker som inte lånas ut så ofta. Kanske någon statistiker kan räkna ut hur stor chans det var att detta skulle ske?

Tibetanska bokenSå nu sitter jag här, på långfredagen. En av årets längsta dagar som jag tyckte när jag växte upp för man fick inte göra något, och det var bara tråkiga program på TVn… och läser en alldeles fantastisk bok, som jag redan nu efter att ha läst +90 sidor av dryga 400 sidor bara kan rekommendera andra att läsa.

ISBN numret är 91-7344-939-3 om någon annan skulle känna sig hugad att läsa den.

Så Glad Påsk på er, ”Eat love and pray”

och lev livet nu!

 

Jag söker nytt jobb, uppdrag eller projektanställning

Jag söker jobb eller uppdrag

Som sagt, jag är nu ledig för nya uppdrag och/eller anställning. Jag går nu ut igen för att söka mig en ny möjlighet, något nytt att brinna för och engagera mig i. Som ni säkert vet så brinner jag för många saker, men kommunikation och Sociala Medier är ju min livsnerv så det vore suveränt att kunna jobba inom den nischen.

Jag brinner också för utbildning, att få dela med mig av mina stora kunskap och att lära företag, organisationer att både arbeta på ett strategiskt sätt, och samtidigt jobba på smarta/strukturerade sätt, som dels sparar tid och dels ger bättre resultat.

Drömjobbet vore nog att jobba med en hjälporganisation eller en startup, eller varför inte med en skola? Jag ser mer möjligheter än hinder, gör du??

Eller kanske på en medveten marknadsförings/kommunikationsbyrå som deras digitalstruktureringsexpert, för här är framtiden inom digitala medier det har jag sett under en längre tid nu.

Så, om ni har ett uppdrag/anställning som ni känner skulle passa mig, tveka inte för en sekund att ta kontakt med mig. Ni hittar alla kontaktuppgifter både här på min affärsblogg Sporring Media,

har ni ett uppdrag inom digital strukturering ber jag er kontakta mig via WorkinGoodWay som är namnet på min nya verksamhet.

Ni kan hitta min LinkedIn profil här! På Twitter finns jag här, på Facebook hittar ni mig här och skulle ni få lust att Googla mig, kan ni göra det vi den här länken LMGTFY

Hoppas vi hörs av och att vi kan hitta möjligheter tillsammans!

Söndagsfilosofen del 90 – Återkomsten

Återkomsten

Jag har tänkt, vridit och skruvat på mig själv på många sätt och vis det senaste året som varit ett i ur många aspekter svårt och mörkt år. Att möta sig själv och att utmana sig själv på det sätt jag gjort, och kommer förmodligen få fortsätta i min resa mot nästa mål, skulle vara nyttigt från vem som helst. För ur det djupa mörkret har jag sett ett ljus, en vänlighet och på ett sätt som många gånger har överraskat mig, men alltid stärkt mig i min tro på mina medmänniskor. Kärleken är alltid starkare än ondskan och mörker, att hata tar mer energi än att älska. 

Och det är resan som vi alla på ett eller annat sätt tagit till oss från året som gått, efter den hemska 22 Juli 2011 då en ensam galning tog livet av 77 personer i Norge, på Utøya och i regeringskvarteren i Norge. Jag tänker inte nämna mer om detta då den här dagen ändå är så fylld av allas tankar att bruset når en nivå där ingen av oss orkar eller kan förstå omfattningen. Själv minns jag att jag satt och följde allt på Twitter. Deltog i nyhetsspridningen och när jag insåg hur hemskt illa det var stängde av allt och bara la mig ner och grät. 

Den viktigaste lärdomen är att Kärleken segrat över hatet, att ljuset segrat över mörkret, det ska vi ta med oss framåt. Det ska vi lära vår barn och barnbarn. Det ska vi ta med oss ut bland våra vänner, men också ut bland våra motståndare eller antagonister. Att möta hat med kärlek, det är inte bara stort det är mänskligt!

Själar

Under mina egna mörkaste ögonblick där jag varit tvungen att möta den självdestruktivitet som finns inom oss, som äter och förtär oss inifrån så har jag haft mina mentorer vid min sida som genom sin andliga närvaro räddat mig många gånger. Även om person inte finns längre i livet finns deras själar med oss genom hela livet och de lärdomar vi fått, de livsinsikter dom gett oss vid vår vandring tillsammans har inte bara varit en krycka att bära mina rädslor och ångestar utan min ‘käpp och stav’ att hålla fast vid. Att livet kan förändras till det bättre och att de motgångar vi möter är en del av livet, även om vi inte alltid kan ta in det i våra trånga hjärnor. Själarna finns kvar, inom oss och i de vi är. Det som gjort oss till dom vi är, som format oss på gott och ont, det är de själar som leder oss, berikar oss och gör oss starkare på vår egen ännu inte upptrampande stig genom livet.

Just nu har jag en vacker själ på besök, i form av min ena dotters katt Astro, som bara ger ut och tar emot energier och kärlek hela vägen. Hon är en solstråle som jag för andra gången har till låns ett par dagar. Och nån gång, men inte nu ska jag skaffa en sån fin kompis igen. 

Jag avslutar min återkomst med Söndagsfilosofen med en bild på Astro. Peace and prosper my friends! <3

At boffice

 

Mentorer – viktiga för framtiden även för generationen som växer upp nu

Framtiden– den vi inte vet något om, som i många fall kan vara skrämmande och svårgriplig. Vem leder oss och stöttar oss i den?

Historien – Det som varit som står för stabilitet och trygghet men också ger oss stöd för vår utveckling till det som är oss, jaget som vi ska leva med resten av våra liv.

 

Landet där man efter 40 är oanvändbar

Hur kunde det går så fel här i Sverige, där man när man passerat 40 enligt både företag och rekryterare “Inte längre kan lära sig något nytt”, man har inte längre för mycket erfarenhet eller för lite, man är bara ett intet som inte längre har något att tillföra samhället. I de flesta andra länder är erfarenhet en viktig del när man anställer personal, så icke i detta land. För egen del ser jag mig inte längre över eller underkvalificerad, utan helt sidokvalificerad, och landar mer och mer i ett för mig konstigt tillstånd, ett utanförskap trots ett innanförskap som jag bloggade om i Söndags.

Tacksamhet till mina mentorer

Själv är jag oerhört tacksam för de mentorer jag haft under livets olika skeenden, min far och min andlige förebild, Anders Erikson mentor både inom folkmusiken och senare som företagsmentor, Bill Swahn (Min klarinettlärare som nyligen avled) som lede mig in blåsmusikens underbara värld och på kort drev fram en klarinettist i mig. Min olika kompositions, arrangörs och musikteorilärare under många år som drev mig ibland till vansinnets gräns men fick mig att (i mitt tycke) skapa fantastisk musik.

Jag själv har kunskap från många arbetsfält och intressesfärer och skulle kunna vara en tillgång, men får jag en chans till det i et nuvarande systemet…. nej, icke så.

Men idag, var har våra ungdomar sina mentorer, de personer som är där och stöttar med råd och dåd, leder dom vidare i sina olika intressevärldar/värden.

Jag är bekymrad och jag känner att fler med mig är det, kanske hinner vi rätta till det här, kanske inte…….